Självständighet
Att vara självständig är egentligen något bra, fint och det finns många männsikor som strävar efter just självständighet.
Själv är jag just det, självständig jag är ensam med tre underbara barn som numera är tonåringar (fråga inte mig vart all tid tog vägen) jag har egen förstahansdkontrakt på min lgh, fast tjänst i mitt arbete somundersköterska.
Behöver något fixas hemma så är det inte ofta jag ber om hjälp osv.osv.osv
Saken som jag tänker komma till är just frågan kan man vara för självständig?
Många gånger så har det kännts som att män skrämms av att man är självständig. De har plötsligt ingen de kan dallta med, ingen som de kan ta hand om ekonomiskt och annat. Och detta med om man skulle tjäna mer än sin partner då kan de känna sig väldigtförvirrade och de vet inte vart de ska ta vägen.
Skinn på näsan och starka åsikter då är man plötsligt för självständig.
Det är ganska intressant ändå för det är ändå 2016 men många ggr när det gäller ekonomi och självständighet så är man plötsligt i något helt annat årtal som redan har varit för många år sedan. Att se en del av dessa problem i mitt privatliv och to.m i mina tonåringars privatliv tycker jag är ganska så skrämmande. Det är en del år mellan mig och mina barn varför utvecklas inte dessa frågor?
Man lär sig hemmifrån och från varandra hela tiden och detta måste få utvecklas.